• Admin

5350 m.ö.h


5350 höjdmeter, så långt kom jag i mitt försök att bestiga Mount Kilimanjaro som med sina 5892 m.ö.h är Afrikas högsta berg och världens högsta, fristående berg. Jag kom dessvärre inte upp på toppen utan fick avbryta toppförsöket då jag var så dålig att guiderna skickade ner mig igen. I flera dagar led jag av höjdsjuka för att på toppnatten ha svårt med balansen, inte kunna gå ett par meter utan att kräkas och till sist ha svårt att hålla mig vid medvetande. Det var rätt beslut att skicka ner mig och även om jag är besviken över att inte få uppleva den fantastiska känslan av att se soluppgången på Uhuru peak. Jag har haft en helt fantastisk resa och nedan följer en daga för dag beskrivning av resan. Jag har rest med danska Topas Travel samma bolag som jag reste till Albanien med.

Dag 1

Äventyret börjar tidigt, väldigt tidigt på Kastrups flygplats. Flyget ska gå kl 06 vilket betyder att man bör va på plats vid 04. Eftersom jag inte riktigt litar på Skånetrafikens punktlighet och tågen bara går en gång i timmen slutar det med att jag tar bussen hemifrån nån gång vid halv 2 på natten för att vara på plats på Kastrup vid 03. Eftersom jag inte är superbra på att gå upp när väckarklockan ringen bestämde jag mig helt enkelt för att inte gå och lägga mig. Efter en timmes väntan på flygplatsen blir kl 04 och jag får hämta ut mitt boardingpass och checka in mitt bagage. På flygplatsen hittar jag H och L som ska med på samma resa. Allt går bra tills det är dax att boarda, då har jag tappat mitt boardingpass, den snälla flygvärdinnan ger mig ett nytt. Vi flyger med KML till Amsterdam och jag lyckas sova 1-2 timmar på planet. I Amsterdam byter vi plan och ger oss iväg på den 8h långa flygningen mot Kilimanjaro. Jag hamnar bredvid en trevlig svensk dam som jag först spiller te och sedan rödvin på, jag ber så hemskt mycket om ursäkt och och konstaterar att sömnbristen börjar göra sig påmind.

Tips:

För att minska katastrofen som skulle inträffa om ens incheckade bagage mot förmodan skulle komma bort, så rekommenderas man att resa med dem saker man inte kan va utan i handbagaget/på sig. På mig på flyget har jag därför vandrarskor, vandrarbyxor, yllesockar, en tjocktröja och min dunjacka. I handbagaget, som också är min dagsryggsäck, ligger dem mediciner jag behöver, en uppsättning underställ, regnjacka, regnbyxor, mössa, vantar, min buff och regnskydd till ryggsäcken. Självklart har jag också där pass, pengar, kamera och objektiv, vaccinationskort, försäkringskort, mobil och alla andra värdefulla saker jag har med mig.

När vi kommer fram till Kilimanjaros flygplats så är det första intrycket att det är varmt. Vi köar för att få komma in i ankomsthallen där vi möts upp av en representant från Zara, det lokala arrangören vi använder oss av. Hon hjälper oss att fylla i vår inreseblanket som vi behöver för att kunna söka visum. Efter vi lämnat in den och 50 US$ går vi genom passkontrollen där vi visar våra pass, får visumstämpel, blir fotograferade och får lämna fingeravtryck. Tempot i Tanzania är lite långsammare än i Sverige och det tar ett ordentligt tag innan vi alla har kommit igenom tullen. Väl på andra sidan möter vi upp vår guide Henrik från Topas. Även om vi fick två middagar serverade på flygplanet och jag drack allt jag blev serverad var jag jättetörstig när vi landat. Såklart var allting stängt och vi kan inte dricka kranvattnet. Som tur var är mina resekompanier snälla människor och ger mig vatten. Vi kletar på oss myggspray medans våra väskor lastas på taket på våran buss. Efter ca en timme är vi framme i Moshi på Springland hotel. Incheckningen går ganska smidigt och dem flesta av oss ska bo två och två. Jag och S hamnar i ett stort trippelrum av hyfsad standard med dusch, toalett och AC. På hotellet går det att köpa vatten för 1.5 US$ per 1.5l flaska och vid ankomsten får vi goda och gratis toasts, perfekt för den som är vrålhundrig efter flygmaten.

Dag 2

Efter en god natts sömn äter vi frukost vid hotellets frukostbuffe. Där finns lite av allt möjligt, ägg, gröt, bröd, lite varma grönsaker, frukt och såklart kaffe och te. Maten är okej men frukten är fantastisk! Mango, melon och annanas med otroligt mycket smak.

Efter vi ätit och kletat is oss med myggspray och solkräm, personligen så kör jag 50 for kids, så promenerar vi längs den gamla järnvägen ner till centrala Moshi.

Den afrikanska bushen.

Gammalt, nerlagt järnvägsspår och en get i utkanten av Moshi, Tanzania.

Längs med järnvägen går det människor, getter och växer, för mig okända, växter.

Vi går igenom en marknadsplats och träffar på en "butik" där dem gör flipflopps av gamla bildäck.

gamla bildäck blir till flipflops i Moshi, Tanzania.

Vi lunchtid är vi tillbaka vid hotellet och buffen. Efter att ha ätit, packat och stökat lite så möts vi upp av en lokal Zara guide som tar oss på en promenad i närheten av hotellet som ligger i utkanten av Moshi. Vi tittar på dem lokala risodlingarna, bananer, vattenreservoarer och hälsar på lokalbefolkningen.

Vattenreservoar i utkanten av Moshi, Tanzania.

Vallarna delar in odlingarna i rutor där det verkar vara olika ägare på dem olika odlingarna. Rutorna är fyllda med lera/vatten där det verkar vara populärast att odla ris eller någon slags sallad. På vallarna står det då och då mango, banan eller annat träd. Alla vi möter är vänliga och ställer gärna upp på kort. Några kvinnor är ute och letar ved som dem sedan binder ihop för att transportera hem. Paketen väger ca 20kg och bärs på huvudet.

Grönsak på dem lokala odlingarna i utkanten av Moshi, Tanzania.