• Admin

Albanien


Som uppladdning för min kommande resa till Kilimanjaro passar jag på att skriva om resan jag och min mor gjorde till Albanien i höstas. Vi reste med ett danskt resebolag som heter Topas som jag verkligen kan rekommendera.

Vandringskänga

Dag 1

Resan började med flyg från Köpenhamn till Albaniens huvudstad Tiriana. Vi hade blivit rekommenderade av Topas att resa iklädda den mundering vi absolut inte skulle vilja vara utan under vandringen ifall bagaget, mot förmodan, skulle komma på avvägar. Iförda vandringskläder, vandrarskor och regnkläder bordade vi därför planet mot Albanien, det gick att gissa sig till vilka dem andra i gruppen var.

När vi landade i Tiriana var det det varmt, jag skulle gissa på runt 37 grader. Efter vi tagit oss igenom passkontrollen (Albanien är inte med i Schengen) och växlat till oss en oklar summa Albanska lek, möttes vi av vår turledare från Topas. Vi satte oss på en buss och begav oss mot byn Rubik där vi skulle övernatta. Lite utanför byn stannade vi till vid en kyrka som tillhörde ett gammal kloster.

När vi kommit fram till hotellet och lämnat av våra saker skulle vi gå på en "liten" promenad och hälsa på en lokal familj. Den lilla promenaden på ca 6 km tur och retur visade sig vara ganska brant och jobbig men utsikten och gästvänligheten hos den lokala familjen gjorde det helt klart värt det. Vi fick smaka på hemmagjord ost, melon, fikon och raki.

Vinrankor i Albanien

Efter promenaden år vi middag tillsammans på hotellets terrass.

Dag 2

Efter frukosten satte vi oss på bussen mot Koman där vi skulle ta färjan över Komansjön till Tropoj. På vägen han vi med en kaffepaus vid en fin sjö. När vi åkte från sjön kunde vi se hur det brunnit längst bergssidorna som var grå/svarta av skogsbränderna.

Kaffepaus påväg til Koman

Båtturen över Komansjön var fantastisk och tog ca 3 timmar.

När båten var framme fortsatte vi bussresan mot Tropoje. I Tropoje gjorde vid också ett stop vid en kulla, ett slags stentorn byggt för att klara av det mesta. Vi fick även lära oss att Mic Sokoli, en Albansk folkhjälte, hade verkat här.

Efter kulturpausen var det tid att snöra på sig vandringsskorna och gå ca 2h ute på landsbygden för att komma till huset vi skulle övernatta i. Idag var det väldigt varmt och vi fick anstränga oss för att inte bli uttorkade eller få värmeslag.

Till sist kom vi fram till familjen vi skulle bo hos, det var en stor villa där dem verkade hyra ut sina egna rum. Vi fick vårt bagage som hade blivit kört dit. På kvällen åt vi middag utomhus, drack raki och passade på att ta oss en dusch på den väldigt primitiva toaletten (turkisk/kinesisk toalett, det vill säga ingen toalettstol) och en dusch med ganska kallt vatten, men rena blev vi.

Dag 3

Efter vi packat ihop vårat bagage och ätit frukost snörade vi på oss vandringsskorna igen. Detta var för många den mest krävande dagen eftersom det var väldigt varmt, jag skulle gissa någonstans mellan 37-40 grader, och vi under mesta tiden gick väldigt utsatt utan skugga. Jag och några andra började tidigt med att blöta våra huvudbonader så fort vi passerade vattendrag för att på så sätt hålla nere temperaturen.

Vi vande oss ganska snabbt att vandra igenom flockar av kor, får och hästar som på somrarna blir vallade upp i bergen för att beta. Det som började som ett frodigt landskap blev kargare och kargare för att till sist mest bestå av gräs medans vi följde floden uppåt mot Sylbice. På våran vänstra sida har vi den 2400m höga Shkelzen.

Här stannade vi vid något som nog hade varit en gammal kvarn och tog en liten paus. Herden som hjälpte till att guida oss tog en tupplur medans vi andra fyllde på våra vattenflaskor och vilade Några såg en orm i bäcken.

Vi tar oss över ett bergspass och kämpar oss vidare till ett litet "Cafe" på vägen, där äter vi vår medhavda matsäck. På biten mellan bergspasset och cafeet fick två av dem äldre damerna värmeslag och blev totalt utmattade. Jag, en av guiderna och någon till fick ge dem vätskeersättning, övertala dem om att dem orkade fortsätta och bära deras väskor sista biten.