Albanien
Som uppladdning för min kommande resa till Kilimanjaro passar jag på att skriva om resan jag och min mor gjorde till Albanien i höstas. Vi reste med ett danskt resebolag som heter Topas som jag verkligen kan rekommendera.
Dag 1
Resan började med flyg från Köpenhamn till Albaniens huvudstad Tiriana. Vi hade blivit rekommenderade av Topas att resa iklädda den mundering vi absolut inte skulle vilja vara utan under vandringen ifall bagaget, mot förmodan, skulle komma på avvägar. Iförda vandringskläder, vandrarskor och regnkläder bordade vi därför planet mot Albanien, det gick att gissa sig till vilka dem andra i gruppen var.
När vi landade i Tiriana var det det varmt, jag skulle gissa på runt 37 grader. Efter vi tagit oss igenom passkontrollen (Albanien är inte med i Schengen) och växlat till oss en oklar summa Albanska lek, möttes vi av vår turledare från Topas. Vi satte oss på en buss och begav oss mot byn Rubik där vi skulle övernatta. Lite utanför byn stannade vi till vid en kyrka som tillhörde ett gammal kloster.
När vi kommit fram till hotellet och lämnat av våra saker skulle vi gå på en "liten" promenad och hälsa på en lokal familj. Den lilla promenaden på ca 6 km tur och retur visade sig vara ganska brant och jobbig men utsikten och gästvänligheten hos den lokala familjen gjorde det helt klart värt det. Vi fick smaka på hemmagjord ost, melon, fikon och raki.
Efter promenaden år vi middag tillsammans på hotellets terrass.
Dag 2
Efter frukosten satte vi oss på bussen mot Koman där vi skulle ta färjan över Komansjön till Tropoj. På vägen han vi med en kaffepaus vid en fin sjö. När vi åkte från sjön kunde vi se hur det brunnit längst bergssidorna som var grå/svarta av skogsbränderna.
Båtturen över Komansjön var fantastisk och tog ca 3 timmar.
När båten var framme fortsatte vi bussresan mot Tropoje. I Tropoje gjorde vid också ett stop vid en kulla, ett slags stentorn byggt för att klara av det mesta. Vi fick även lära oss att Mic Sokoli, en Albansk folkhjälte, hade verkat här.
Efter kulturpausen var det tid att snöra på sig vandringsskorna och gå ca 2h ute på landsbygden för att komma till huset vi skulle övernatta i. Idag var det väldigt varmt och vi fick anstränga oss för att inte bli uttorkade eller få värmeslag.
Till sist kom vi fram till familjen vi skulle bo hos, det var en stor villa där dem verkade hyra ut sina egna rum. Vi fick vårt bagage som hade blivit kört dit. På kvällen åt vi middag utomhus, drack raki och passade på att ta oss en dusch på den väldigt primitiva toaletten (turkisk/kinesisk toalett, det vill säga ingen toalettstol) och en dusch med ganska kallt vatten, men rena blev vi.
Dag 3
Efter vi packat ihop vårat bagage och ätit frukost snörade vi på oss vandringsskorna igen. Detta var för många den mest krävande dagen eftersom det var väldigt varmt, jag skulle gissa någonstans mellan 37-40 grader, och vi under mesta tiden gick väldigt utsatt utan skugga. Jag och några andra började tidigt med att blöta våra huvudbonader så fort vi passerade vattendrag för att på så sätt hålla nere temperaturen.
Vi vande oss ganska snabbt att vandra igenom flockar av kor, får och hästar som på somrarna blir vallade upp i bergen för att beta. Det som började som ett frodigt landskap blev kargare och kargare för att till sist mest bestå av gräs medans vi följde floden uppåt mot Sylbice. På våran vänstra sida har vi den 2400m höga Shkelzen.
Här stannade vi vid något som nog hade varit en gammal kvarn och tog en liten paus. Herden som hjälpte till att guida oss tog en tupplur medans vi andra fyllde på våra vattenflaskor och vilade Några såg en orm i bäcken.
Vi tar oss över ett bergspass och kämpar oss vidare till ett litet "Cafe" på vägen, där äter vi vår medhavda matsäck. På biten mellan bergspasset och cafeet fick två av dem äldre damerna värmeslag och blev totalt utmattade. Jag, en av guiderna och någon till fick ge dem vätskeersättning, övertala dem om att dem orkade fortsätta och bära deras väskor sista biten.
Vi gick även förbi ett annat "Cafe" som hade gjort en vattenbar.
Efter lunchpausen gick vi vidare tills vi kom fram till våran värdfamilj där vi skulle tillbringa natten. Denna dagen vandrade vi 22 km på ca 8-9 timmar, inklusive pauser och tillryggalade en höjdskillnad på 1250 m. Hos herdefamiljen bodde dem flesta i herdarnas små hyddor medans några av oss bodde i tält. På området fanns två utedass med turkiska toaletter där avföringen förmodligen spolades rakt ut i floden. Innan middagen passade jag på att tvätta av mig i det kalla bergsvattnet. På kvällen fick vi en typisk bondemåltid och såklart mer raki. Denna dagen fick jag även ett par underbyxor/cykelbyxor av en av damerna eftersom jag lyckats få skavsår mellan låren, en bieffekt av halvlånga shorts och för många knäböj. Dem hade spetskant och var ganska genomskinliga. Dessa spenderade jag tacksamt resten av dagarna i.
Herdarna hade kossor, hönor, tupp och hund som sprang runt lite halvlöst. Korna tog dem in i en inhägnad på natten.
Dag 4
När vi vaknade på morgonen fick vi höra att en av guiderna hade blivit magsjuk under natten och spenderat stora delar av natten på toaletten med kräkningar och diarré. Efter frukost och vi packat ihop vårat bagage, lastades bagaget på hästarna vi vi begav oss ut längs herdarnas gräsgångar igen.
Det behövs knappast tilläggas att naturen är helt fantastisk, runt omkring oss har vi betande djur, vackra berg och okända blommor.
Då och då mötte vi upp med herderna och hästarna som bar våran packning.
Lunchen förtärde vi vid en liten och kall bergssjö. Vi passade på att vila lite middag och dem flesta av oss tog ett dopp.
På eftermiddagen når vi Doberdol och bonden vi ska övernatta hos. Vi har idag vandrat ca 12 km på ca 6 timmar och avverkat 650 höjdmeter. Guiden som gått hela dagen trotts nattens magsjuka mår nu ordentligt dåligt och får lägga sig och vila. När hästarna kommer får vi vårat bagage och installerar oss i dem små trähyddorna vi ska sova i. Jag och min mamma hamnar på ett loft med 2 andra tjejer. På plats finns två riktiga toaletter och en dusch. Jag och två andra gav oss ut på en lite kvällstur upp på en av bergskanterna. Väl tillbaka åt vi middag och drack lite albanskt rött vin. Mitt i natten vaknar vi av att en av tjejerna på loftet kryper panikartat mot dörren på loftet, kasar ut på stegen och kräks hysteriskt. Hon är den andre personen till att bli magsjuk.
Dag 5
Efter vi ätit frukost och lastat på hästarna beger vi oss mot Cerem (Valbona). Dagens vandring är jämförelsevis lätt då den mestadels går på grusväg. Efter ungefär 1.5 timme kommer vi till en gränssten på gränsen mellan Albanien och Montenegro. Stenarna är märkta med ett nummer och uppsatta längs med landgränserna. Stenen är full av skotthåll.
Vi passerar gränsen till Montenegro och går en bit genom växlande skog innan vi korsar gränsen tillbaka till Albanien. Jag har blivit lite grinig av min förmodande milda vätskebrist och dem andra hittar vilda orkideer. Vid nästa pausställe hittar vi gräshoppor.
På eftermiddagen kommer vi fram till Cerem efter 19km vandring som tagit ca 6-7 timmar. Vi har idag gått ca 500 höjdmeter. I Carem blir vi serverade lunch innan vi blir upplockade av minibussar som transporterar oss till Valbona där vi blir incheckade på ett fint hotell och serverade hotellmiddag.
Dag 6
När vi vaknar på morgonen har mamma migrän och vi bestämmer oss för att sätta henne på en buss direkt till Tiriana dit vi ska två dagar senare. Eftersom vi denna dagen ska över ett bergspass där det inte går någon riktig bilväg så går det inte att köra direkt till nästa hotell, alternativet skulle varit att åka snålskjuts på en av hästarna men vi kommer överens om att ta sig direkt till hotellet i Tiriana är det bättre alternativet. Efter frukosten blir vi körda till den östra delen av dalen, delar av bilvägen är belägen på den uttorkade flodbädden. Idag är den sista vandringsdagen och vandringen är verkligen fantastisk. Valbona är fruktansvärt vacker. Dagen börjar på branta stigar genom en trollskog innan träden ebbar ut och landskapet blir kargare.
Vi kämpar oss upp för passet på ca 1750 m.ö.h och stannar för att äta lunch på vägen ner på andra sidan. Här börjar en av damerna som jag spenderat mycket tid med också må dåligt och mår riktigt risigt när vi kommer fram till hotellet i Theth där vi ska bo. Dagens vandring var ca 15.5km, tog 6-7 timmar och var 750 höjdmeter.
Väl framme vid hotellet så har dem inte riktigt koll på vilka rum vi ska ha så vi tillbringar eftermiddagen på gräsmattan i solen. Efter ett tag kommer vår albanska guide och säger "Ehm, du kan väll saker om hästar? Jag tror att en av packhästarna där borta håller på att dö". Jag och en annan i gruppen som råkar vara veterinär tänker direkt uttorkning och går med vatten iväg till hästen som ligger ner i solen. Den har svag puls, vägrar dricka och vägrar resa på sig. En bit ifrån hästarna rinner en liten bäck med bergsvatten och vi inser att hästen har kolik. Hästhållningen är så att säga lite mer avslappnad än hemma och jag får be guiden leta upp ett rep till mig som jag sedan likt Macgyver knyter ihop till en repgrimma som hästen får på sig. Vi tvingar (ganska brutalt) hästen att ställa sig upp och jag börjar promenera den stackars hästen fram och tillbaka medans guiden ringer dit ägarna. Vi får sedan genom tolken förklara att hästen har ont i magen, kan dö och måste promeneras till den bajsar. Dagen efter ser hästen pigg och glad ut och vi har eventuellt räddat livet på en häst.
När rummen väl är klara passar vi på att duscha och göra oss redo för middagen.
Jag får ett mindre breakdown när jag tappar min menskopp i toaletten, inte kan desinficera den, inser att jag inte har med mig bindor/tamponger och att medelåldern i gruppen är typ 60 (dem har möjligtvis inkontinensblöjor med sig men knappast bindor). Jag bryter ihop och saknar mamma. Mensäventyret löser sig hyfsat och vi går till middagen. Jag hinner knappt sätta mig vid bordet fören jag börjar må illa, får ursäkta mig, halvspringer ut och kräks på värdfamiljens gräsmatta. Kvällen spenderas på rummet. Senare på kvällen kommer tjejen jag delar rum med hem, somnar och kräks i sömnen i sängen vi delar. Vi sanerar och jag saknar mamma.
Dag 7
På morgonen blir vi upplockade igen av minibussar och åker mot staden Shkodra där vi äter lunch och tar en titt på staden innan vi fortsätter mot Tiriana.
Där möter vi upp mamma, får en stadsrundtur och äter middag på en restaurang. Den här natten fick ytterligare några magsjukan. Totalt blev 9 av 13 deltagare sjuka, något som förmodligen spridits från förra gruppen genom guiden.
Dag 8
Morgonen tillbringar vi självständigt med lite shopping och liknande innan det är tid att bege sig mot flygplatsen och flyget tillbaka till Danmark.
Sammanfattning:
Fantastisk natur
Relativt orört med få turister
Prisvärt land
Seriöst och bra resebolag
Rekommenderar jag dig att åka? Absolut!
Nu packar jag min väska inför nästa äventyr.