Har du missat att läsa första delen om hur jag förberedde mig för att åka tjejvasan så hittar du det här.

Påväg till loppet

Så då hade det dratt ihop sig till att faktiskt ta sitt pick och pack och köra hela vägen upp till Mora. Efter en snabb titt på kartan bestämde jag mig för att köra upp på två dagar så på torsdagen 23/2 satte jag mig i bilen och körde upp till Karlskoga och hälsade på min sambos syster och hennes fina familj.

Jag skrev i förra inlägget att jag skulle behöva ta mig igenom allt det här helt själv, det var inte riktigt sant. Som tur var skulle Karro, en tjej som jag läste PT-utbildningen med, och hennes mamma också åka så jag frågade om vi inte kunde boka boende tillsammans så det gjorde vi. Vi fick tag i en liten stuga för 4 personer med eget kök och badrum på Johannisholms stugby ca 30 min utanför Mora.

På fredagen körde jag dem resterande 2-3 timmarna från Karlskoga till Mora samtidigt som jag reflekterade över hur fantastiskt vackert Sverige faktiskt är. Jag klarade galant av vinterväglaget och var framme och checkade in vid 15. Tanken var att Karro och hennes mamma också skulle ha kommit vid den tiden men tydligen var det fler än dem som var påväg in till Mora och efter att damerna suttit fast i köer en stund bestämde vi oss för att ses vid nummerlappsutdelningen istället.

Ungefär här började problemen hopa sig. Jag tänkte att efter morgondagens lopp var kört så kunde det vara skönt att sätta sig i en varm bastu och eftersom stugbyn hade en bastu bad jag snällt den snälla receptionisten att boka den till oss och ha den varm lagom tills vi kom hem från loppet. Hon sa att hon skulle kolla och kom tillbaka några minuter senare och berättade att visst kunde vi använda bastun om vi ville men undrade hur vi tänkte göra då eftersom vi bara skulle stanna en natt. En natt? Ja, det hade blivit någon slags missförstånd där och Karro med mamma tänkte köra hem efter loppet. Jag tänkte på det lite snabbt och kom fram till att ensam köra hela vägen hem till Skåne efter loppen inte en bra ide´. Att stanna kvar en natt till och trött och sliten sitta själv i en stuga ute i skogen kändes inte heller så lockade. Efter en kort stunds panik kom jag på att jag kunde åka tillbaka till Karlskoga efter loppet, 2-3h timmar skulle jag nog orka köra efter lite mat och vila.

Problem två var det där med vallningen. Den fina tejpen på mina skidor som skulle hålla 10 mil hade blivit helt klumpig och förstörd av min < 1 mil träning inför loppet, jag måste ha åkt på grus eller något? Eftersom jag inte kan någonting om vallning hade jag bestämt mig för att lämna över ansvaret till proffsen på plats och lite snabba googlingar hade visat att det fanns drop-in vallning på plats.

Jag lyckades leta upp en tom parkeringsplats i Mora och släpade med mig skidorna till mässhallen där man skulle hämta ut sin nummerlapp. Väl framme vid hallen så fick man inte ta med sig sina skidor in, kändes ju sådär kul att bara lämna dem utanför så jag tänkte att det är lika bra att lämna in dem på vallning direkt. Framme vi vallningsplatsen möts jag av en skylt där det står att dem fullbokade och inte längre tar emot drop-in. Jag ringer Karro, hon kommer ut med sin mamma som får vakta mina skidor medans Karro slussar mig igenom dem obligatoriska stoppen i mässhallen för att hämta ut nummerlapp och köpa bussbiljett till starten. Tur i oturen så berättar någon för oss att en sportaffär inne i stan fortfarande tar emot skidor för vallning, vi tar mina skidor och rusar dit. Lyckan är total när dem glatt tar emot mina skidor och säger att jag kan hämta ut dem 19 samma kväll. Vi tar en runda i mässhallen, äter lite mat innan vi hämtar ut mina skinande skidor, handlar frukost och åker tillbaka till stugan.

På den stora dagen gick vi upp tidigt (kanske 7?), drack kaffe och tryckte i oss så mycket mat vi kunde innan vi åkte och ställde bilarna. Jag var den av oss som startade tidigast vid 10.30 och dem andra två i ledet efter. Vi satte oss på bussen mot Oxberg och plumsade i snön mellan busstoppet och startplatsen. När man hämtade ut sin nummerlapp hade man dessutom fått lite utav en goodiebag med en påse där man packade duschgrejer och ombyte i, klistrade en lapp med sitt startnummer på och hivade upp i en lastbil och en annan påse, också med numret på, där man kunde stoppa sina överdragskläder i vid starten. Överdragsklädespåsen lämnade man sen bara i spåret så plockades dem upp och kördes till mål, hur smidigt som helst.

Såhär glad var jag innan starten men mina solglasögon i det perfekta vädret. Jag återkommer till mina solglasögon senare...

Innan jag visste ordet av det hade vi tryckt i oss lite gratissnacks, gått och kissat för sista gången och sen stod jag där i startledet och insåg att jag faktiskt gjorde det här. Let the shiing begin!

Vad gick fel?

Som alla säkert kan tänka sig så gick det inte helt smärtfritt för mig att ta mig igenom loppet så jag tänkte göra en sammanfattning av mina bekymmer.

Mina skidor var bakhala

Vädret och snön matchade tydligen inte min valla vilket ledde till att det var ordentligt bakhalt. Problemet märktes redan första uppförsbacken i Oxberg där jag ramlar första gången när jag försöker saxa uppför backen och fick kämpa med att ställa mig upp ett par gånger eftersom jag bara gled baklänges.

Nedförsbackarna var riktigt branta

Nedförsbackarna var vi skulle ner för var riktigt riktigt branta. I början var jag vid gott mod och tänkte att det är väl bara att köra, jag hade ju åkt i några nedförsbackar tidigare. Efter ett större antal vurpor i backarna fick jag lägga min stolthet åt sidan och gå ner för dem brantaste backarna, längs högersidan, med dem andra tanterna.

Nedförsbackarna var ospårade

Alla coola som kunde åka på riktigt åkte på vänsterkanten av backen, dem funktionellt bra åkte i mitten och resten bads åka i högerfältet. I vänsterfältet åkte dem flesta på i nedförsbackarna och stöd sådär coolt hopkurad som man brukar se på tv, resten plogade sin väg ner för backarna på ett eller annat sätt. Detta ledde till att det inte fanns några spår kvar alls i vissa backar. Eftersom jag inte kan åka nedför borde jag egentligen inte inte uttala mig men som jag förstått det så är det väldigt mycket ostabilare att åka nerför med längdskidor än med vanliga utförsskidor. Poängen är i alla fall att jag inte hade en chans att hålla mig i rätt spår när spåren försvann. Ibland fanns det inga spår alls och ibland försvann dem en bit ner i backen, då var jag helt körd. Vid minst ett tillfälle åkte jag diagonalt ner för backen och hamnade i det jättesnabba spåret samtidigt som alla snabba skrek åt mig att hålla höger men vad gör man? Jag var mest lättad över att jag befann mig i något spår alls och inte låg över en stubbe i skogen.

Jag kan inte ploga

Detta i samband med ovanstående gjorde att jag var fullständigt kaos i nedförsbackarna. Detta var också anledningen till varför jag fick åka utan solglasögon större delen av loppet. Under en av mina första ordentliga vurpor landade jag oturligt nog på mina solglasögon som tyvärr inte klarade sig så bra. Jag övergav dem i första bästa soptunna. Förutom att ha sönder glasögonen så lyckades jag även dämpa smällen med huvudet och drog förmodligen på mig en pytteliten hjärnskakning. Rutinerad som jag är hade jag smugit ner två Alvedon i midjebältet vilket botade (läs maskerade) huvudvärken.

Jag skulle vilja säga stort TACK till alla funktionärer som hjälpte till längs banan, speciellt den starka man som sprang och hjälpte mig upp när jag kraschat mitt i en backe.

Chansen att rätt person läser detta är nog fruktansvärt liten men jag jag skulle även vilja säga FÖRLÅT till tjejen som jag mer eller mindre skedade i en nedförsbacke. Kombinationen av allt ovan ledde till att jag åkte riktigt fort nedför några av backarna och en av gångerna råkade jag åka ifatt den berörda tjejen mitt i en nerförsbacke. Eftersom hon plogade och jag körde i spåren gled jag ikapp och kom närmre och närmre. För att undvika en krasch tog jag istället tag med händerna runt hennes midja samtidigt som jag upprepade "Förlåt, förlåt, förlåt". Där gled vi tillsammans ner för backen, i någon tandemliknande skidposition som väldigt mycket påminner om skedande, i några sekunder innan hon lyckades trampa ur utan att välta oss båda och byta spår så att jag kunde slida förbi. I alla fall förlåt, jag kan inte åka skidor.

Gick något bra?

Ja, det gjorde det! Vi hade i alla fall tur med vädret. Både vädret och snön var helt underbart under hela skidturen och gjorde det hela till en väldigt trevlig upplevelse. Jag kan inte tänka mig vilket lidande det hade varit att ta sig igenom det hela i regn och slask. Jag upplevde det hela som en härlig stund i snön och skogen med massvis av glada människor, musik och fika. Att jag skulle släpa mig runt 3 mil på skidor kändes mer som en bieffekt.

Vallaservice längs med loppet

Efter ungefär en mil av bakhala skidor och hemska nedförsbackar fanns det ett depåstopp där dem erbjöd vallning och mina skidor fick äntligen lite efterlängtat fäste.

Jättebra fika i depåstoppen

Depåstoppen var efterlängtade och jättebra! Här bjöds det på bullar, varmt vatten, varm sportdryck, varm blåbärssoppa och i vissa fall kaffe. Är man inte en sån som dricker väldigt mycket medans man tränar så räcker det med vätskan i depåstoppen och man behöver inte åka med vattenflaska.

Perfekt organiserat

Perfekt är ett väldigt starkt ord men det som ligger närmst för att beskriva hur bra uppstyrt allting var under loppet. Allt från registrering, busstransport, depåstopp, sluss till duschning och tillbaka fungerade hur bra som helst. Det är en konst att få utmattade människor att bete sig som man vill men allt var så strömlinjeformat att det var svårt att göra fel.

Resultatet?

Jag hade riktigt roligt och kan konstigt nog tänka mig att göra det igen!

En rolig sak är att jag åkte snabbare och snabbare genom hela loppet (förutom dem sista fem minuterna på upploppet). Förmodligen för att jag bemästrade det där med skidåkningen efter ett tag. Första etappen tog det mig 10.27 min/km (5.75km/h) och näst sista etappen 8.00min/km (7.50km/h). Det verkade som min plan att lära mig åka under loppet fungerade.

Jag estimerar att jag ramlade ungefär 7-8 gånger under hela loppet, första var som sagt i en av dem första uppförsbackarna och sista vad oturligt nog på upploppet, bland kransarna och framför all publik. Jag missade själv tv sändningen på målgången men jag skulle inte bli förvånad om man kan se mig falla ca 100 m innan mål.

Efter målgången

När man väl tagit sig i mål fick man sin fina medalj, lite snacks för att få liv i kroppen igen innan man blev slussas till ett ställe där man lämnade in sina skidor. Därefter fick man stiga på en buss som tog en till en stor idrottshall där dem slängt upp massa omklädningsbänkar. Innan man gick in i den stora hallen fick man gå och hämta sin duschpåse som låg sorterade efter startled och sina överdragskläder.

Väl inne i hallen var det bara att dra av kläderna, in i duschen och sen på med nya, varma kläder. Det erbjöds massage inne i hallen och det var delvis manliga massörer på plats, detta var inget som folk orkade bry sig om utan dem flesta var för trötta för att orka reflektera över att dem kanske råkade visa sig nakna. Massörerna var dessutom väldigt professionella och diskreta.

Efter duschen slussades vi tillbaka till målområdet där man hämtade ut sitt diplom innan man checkade ut sina skidor. Sen var allt klart. Efter att jag sagt hejdå till Karro och hennes mamma var det dax att hitta tillbaka till bilen och sedan köra och äta. Efter maten körde jag dem 2-3h tillbaka till Karlskoga, tog mig en öl och gick och la mig. Mission accomplished!

Tips och tricks

Jag har egentligen inga tricks att erbjuda men tycker det fick rubriken att låta lite roligare, några tips har jag däremot.

Min rekommendation till alla som tänkt att åka liknande lopp med begränsad mängd träning är därför att lägga lite tid på att bemästra plogandet, alternativt gå ner för dem brantaste nedförsbackarna.

Var ute i god tid om du behöver få dina skidor vallade. Även om det såg ut att finns många lediga tider över när jag tittade tidigare på fredagen så var det ren tur att jag lyckade hitta någonstans att lämna in mina skidor på kvällen. Boka en tid eller kom till mässan tidigt på eftermiddagen.

När alla skriker "Dra in stavarna" så menar dem verkligen att du ska dra in stavarna. Ramlar du i backen så dra in stavarna, dra in skidorna, ja dra in allt och hoppas på att du inte blir överkörd. Spåren går väldigt nära varandra och även om det finns massvis med funktionärer som försöker hålla koll i backarna så är det inte ovanligt med seriekrockar. Ramlar du, dra in allt och kom ur vägen så fort du kan. Håll avståndet i backarna så du slipper vara den som kör över någon om personen framför ramlar.

Snabba i vänsterspåret, långsammare i högerspåret. Folk skriker oftast "håll till höger" när dem vill åka förbi, du trampar du snällt ur spåret och vidare till nästa spår till höger så dem snabba får åka förbi.

Stanna inte mitt i spåret. Ska du stanna så bör du visa respekt för resten av åkarna och trampa ur spåret så att du inte stoppar upp. Samma gäller vid depåstoppen, ta din bulle och blåbärssoppa och flytta på dej så nästa person får komma till.

Glöm inte tvål och schampo i din duschpåse, du kommer vara äcklig efteråt och det är jobbigt att tigga tvål av andra trötta främlingar.

Lägg fram lite nötter eller liknande när du ska sova. Man gör av med väldigt mycket energi under ett sånt här lopp speciellt när det är kallt. Min ämnesomsättning kickar igång ordentligt och därför vaknar jag mitt i natten av att jag är hungrig. Med lite snacks lättillgängligt kan man snabbt få i sig lite mer energi för att sedan återgå till att sova.

#tjejvasan #girlswholifts #KämpeFIrtness #Tjejklassiker