I maj förra året hörde Amanda av sig till mig och undrade om jag kunde hjälpa henne att ta tag i hennes övervikt. Hon var väldigt motiverad och intygade att när hon väl bestämt sig för något så ger hon 100% och nu hade hon bestämt sig för att det var dax att komma i form, en gång för alla. Hennes mål var att efter vi var klara våga söka sig till en fotbollsklubb för att börja spela igen. Redan från första passet visade hon att hon menade allvar och gjorde sitt yttersta för att ta sig igenom passet jag hade planerat. Efter första passet tog vi hennes mått och jag använde Styrkelabbets kroppsfettskalkulator för att räkna ut hennes fettprocent. 43,1% och därmed över gränsen för både övervikt och fetma.

Vi kom överens om att 3 pass i veckan skulle vara lagom, 2 pt pass och ett eget som jag skulle bestämma åt henne. Dem egna passen kunde vara t.ex. 30min powerwalk/crosstrainer och lite aktiveringsövningar och pt passen brukade vara cirkelpass med lättare kroppsövningar. Som måttstock kan vi tillägga att Amanda hade svårt att göra 10 airsquats (knäböj utan vikt). Vårat sista styrkepass tillsammans knäböjde hon en etta på 65kg. Formen blev bättre vecka efter vecka, detta utan några som helst kostrestriktioner. Mina regler var enkla, hon skulle ha regelbundna måltider och sluta hoppa över mål som hon gjort innan. Efter bara två veckor var hennes fettprocent nere på 34% och låg inte längre över fetmagränsen (30-35% anses överviktigt för kvinnor). Hon hade redan då tappat 9cm i midjan och gått ner 3kg.

I början var Amanda besviken över att hon inte gick ner i vikt, efter två veckor vägde hon fortfarande lika mycket men hade fått ner sin fettprocent till 34% och tappat 17cm över sina love handles. Jag förklarade för henne att det betydde att hon hade börjat omvandla fett till muskler och eftersom muskler väger mer än fett så vägde hon fortfarande lika mycket. Efter 3 månader hade hon gått ner totalt 5kg och hade en fettprocent på 29.7% och räknades därefter som normalviktig. Under hela tiden jag tränat henne har hon gjort allt jag begärt av henne, ätit regelbundet, tränat som vi bestämt, stretchat hemma mellan passen och vilat när jag sagt åt henne. Efter ett tag fick jag höra att hennes man hade börjat säga ”jamen har PT-Sara sagt det så” när jag skickat hem henne att stretcha, ordinerat massage från hennes man eller liknande. Nu i januari 2017 har hon gått ner nästan 10kg, har en fettprocent på 26.8% och tappat massor av centimeter över hela kroppen. Fullständiga mått finns att se längre ner men hon har bland annat tappat 17cm i mjdjan, 19cm över sina love handles och 18cm över höfterna.Som om detta i sig inte är tillräckligt imponerande så har hon nu en fettfri massa på 44.6kg till skillnad på den 39.9kg hon hade när vi började, hon har alltså tappat nästan 14kg fettmassa!

Hela den här resan har varit fantastiskt givande för mig som både tränare och som person. Tack Amanda för att du vågade ge mig en chans och jag är så stolt över det vi har åstadkommit tillsammans! Lika mycket som din kropp har krympt har du vuxit som människa.

Nedan följer Amandas egna berättelse om vår tid ihop.

MIN TRÄNINGSRESA

Maj 2016

Jag sitter vid datorn , tittar på Facebook och så ser jag ett inlägg som fångar mitt intresse. Sara är i uppstarten av ett företag, pt verksamhet. Hejsan, hoppsan ska jag vara modig, ska jag skriva till henne att jag gärna kör några pass för att se vad det är för något. Det är alltid värt att chansa, knubbig småbarnsmamma undra om hon nappar på det!

Som ung var jag en oerhört aktiv tjej, tränade dagligen, fotboll, volleyboll och innebandy. Jag var duktig på dessa idrotter och hade mina planer på att satsa på något av det. Tyvärr förändrades mina planer en kall vinterdag i januari 2004. Jag skulle trixa i skidbacken, det slutade med gips och otaliga operationer, tillslut en steloperation av handleden 2011. När detta hände skrek jag bara rakt ut i backen, jag kommer inte kunna träna, jag kommer inte kunna träna och tårarna bara sprutade. Sen började min resa mot övervikt, depressioner, sorg och smärtor. Jag slutade träna helt och mitt liv ställdes på stand by. Jag träffade min man, levde studentliv och fokus på träning låg inte som högsta prioritet. Sedan fick vi fyra fantastiska barn inom loppet av 4 år och 4 månader. Jag pendlade i vikt från ca 80 – 100 kg fyra graviditeter och sedan ner till 80 -85kg igen. Min kropp stötte på oerhörda påfrestningar och ja dagliga smärtor i leder och ryggrad.

Men denna dag i maj när jag såg Saras inlägg tog jag kontakt. Vi träffades för konsultation, gick igenom min motivation som var oerhört stor, mina mål som innebar att kunna börja spela fotboll och min fysik som var katastrofal. Vi kunde båda konstatera att jag var överviktig och otränad. Det största hindret just då var vad det skulle komma att kosta, men nej denna gången var jag besluten om att göra det, det fick kosta vad det ville och det var dags att prioritera, livet eller ohälsa.

Så första träningspasset…..jisses den känslan den frustrationen av att vara totalt värdelös, inte orka och känna att oj det här var tufft. Men det var detta som sporrade mig, så här usel ska jag inte vara, jag tog mig hit jag tog steget och Sara finns här för att backa upp mig. Vi körde på det var tungt, vi bestämde 2 pt pass i veckan plus ett eget pass. Det lät mycket, hur skulle jag få tiden ? Det var också här jag insåg att tiden är det allra minsta problemet, så länge man planerar så går det att lösa, men även min min man varit en oerhört stöttande del i denna resa och tagit barnen för att jag skulle få möjligheten, i vår familj kallar vi det teamwork. Efter ett par veckor kände jag att jag behövde mer träning, mitt mål var att börja spela fotboll när jag kommit i form men så pratade jag med min mans svåger och han sa att där fanns ett lag som behövde folk. När han sa det kände jag bara att, nej nu struntar jag i att jag måste vara iform, jag ska börja spela fotboll nu. Jag kontaktade laget med Saras support i ryggen hon tyckte absolut jag skulle göra det. Jag vart välkommen till träningen och ja konditionen och fysiken var såklart inte där än, men jag kämpade och fortsatte träna där två gånger i veckan och två pt pass samt ett par egna pass. Jag gick från 0 -100 och Sara försökte några gånger säga att ta det nu lugnt Amanda så du inte förhastar sig, du måste vila också. Ibland är jag urusel att lyssna på människor, framförallt när det kommer till träning har jag märkt. Jag hade bestämt mig, förmodligen mer än vad någon kunde tro för jag körde på och körde på och körde på. Men Sara hade ändå effekten på mig att nej nu tar du en vilodag, och då gjorde jag det, hon är bestämd men ödmjuk , helt den personligheten som krävs för att motivera mig.

Jag trodde som så många gånger innan att den första tiden skulle vara lätt och vara full av motivation men sedan svalna av lite. Men så blev det inte, detta var inte som alla andra försök till att gå ner i vikt och bli hälsosam, detta var början på en verklig livsstilsförändring utan dieter och konstiga träningsformer, min motivation höll sig stark och gör fortfarande. Sara har många gånger sagt att ja Amanda du är verkligen exemplarisk och ja såhär i efterhand kan jag förstå vad hon menade för jag har fortsatt. Sara gav mig den där kickstarten som jag behövde, någon som dagligen påminde mig om hur duktig jag är, hur bra jag kämpar på, att jag gör framsteg, att det syns skillnad, göra dåliga dagar bättre genom att säga till mig att ta en promenad, eller bara få snacka av sig lite och därefter vara mycket gladare. Sara har gjort träningsprogram som fungerat , som gjort mig starkare, gjort mig till en helt ny människa. När man ser till mina resultat utav träningen kan man konstatera att de är fantastiska.

Mått vid start i maj, efter knappt två veckor, efter knappt en månad och efter 3 månader:

Nu är det januari 2017, 13 år sedan jag bröt min handled och jag kan stolt berätta att jag väger lika mycket idag som för 13 år sedan, min fysik är bättre än för 13 år sedan, och jag är friskare och gladare än på många år. Min man och mina barn har fått en gladare fru och gladare mamma som orkar hoppa och skutta med dem, en mamma som orkar mycket mer än tidigare, ofta säger mina barn; mamma du är vår idol du är vår egna Zlatan (stämmer inte alls eftersom jag inte är så bra på fotboll) men det värmer att höra från sina barn att jag är deras idol och att jag vågat visa dem att bara för att man är mamma så kan man visst spela fotboll, vågat visa människor i min omgivning att ens drömmar aldrig är förstora eller att de är försena att följa.

Jag har många gånger sagt till Sara vad skulle jag gjort utan dig, du fick hela mitt liv att bli bra igen, jag känner mig hel. Snart ett år sedan jag började resan och idag kör jag mellan 6-9 pass i veckan, jag har hittat det som fungerar för mig, det som gör att jag mår bra och det är Saras förtjänst, alla de skratt och all den glädjen vi haft på resans gång. Allt peppade, all stöttning och fantastiska resultat. Jag kan inte vara mer än nöjd och nu ser jag fram emot en underbar fotbollssäsong, vältränad och stark, jag är tillbaka!